Foto

Det var väl bara en tidsfråga egentligen…

Jag har länge varit intresserad av fotografering och fotografier. Att komma ifrån en släkt där alla är väldigt duktiga med penna/pensel/färg utom jag så är det kanske inte så konstigt att jag fastnade för just den disciplinen. Mitt eget sätt att uttrycka mig kanske. Eller, det hade kunnat vara det om jag verkligen gått in för det istället för att, som vanligt, börja flera gånger och inte riktigt slutföra…

Första kameran jag kommer ihåg var pappas manuella Chinon (jag har fortfarande kvar blixten). Jag “lånade” den i högstadiet när jag hoppade på en foto-/framkallningskurs som extra tillval. det blev väl aldrig några mästerverk, men det var rätt kul, särskilt i mörkrummet. Under värnplikten återvände jag till mörkrummet med en betydligt mer erfaren kompis som lärde mig en hel del. Otroligt nog var det bara vi två, av drygt 1500, som någonsin använde rummet.

Något år sedan som flitig(?) student, spontanköpte jag en Pentax systemkamera och hoppade på ett fotomarathon. Jag labbade en del med exponeringar och motiv, men blev aldrig så där riktigt, riktigt biten. Det var svårt att komma ihåg vad det var man hade gjort med bilden när den väl damp ner i brevlådan. Tog en del med dia-film för att det blev så himla snyggt… Förutom någon enstaka gång så höll jag mig denna gång ifrån mörkrummet, mest för att jag jobbade med färgfilm.

Så, då kom den digitala kameran in på spelfältet. Första kameran var en Kodak som enbart tog bilder som kunde användas på webben. Jag hade hemskt kul med att dokumentera min omgivning! När så min dotter skulle födas köpte jag en Sony V-1. Jag köpte den för att den tog bra bilder och att man hade möjlighet att labba med slutare och bländare och mycket som de mycket dyrare digitala systemkamerorna klarade av. Dessutom ville Sara ha en liten kamera…

Men, suget blev för stort. Jag har nu skaffat en Nikon D70 och håller som bäst på att lära mig hantera den. De pågående projekten handlar om att beskriva “mitt” Gotland och makrofotografering i första hand. Självklart fortsätter jag med bilderna på Maja, David och resten av omgivningen, men det är mer till husbehov och utan några större ambitioner.

Mina bilder har funnits lite varstans på webben, jag står precis i begrepp att börja gå igenom de tusentals bilder jag tagit i ett försök att komma ner till topp tio. Eller hundra…